Exempel på kontroll av lekplats

Säkerhetsbesiktning och kontroll av Södra Sandby Församlings lekplats

Säkerhetsbesiktningarna har utförts i enlighet med de säkerhetskrav som finns i de gemensamma europastandarderna för lekredskap SS-EN 1176:2008 och stötdämpande underlag, SS-EN 1177:2008. Fel och brister redovisas i textform under vardera av de ovanstående bilderna.

Vår bildbeskrivning definierar först vilket lekredskap som texten gäller. Därefter definieras feltyp enligt nedanstående. Därefter beskriver vi den åtgärd som bör vidtas i enlighet med säkerhetsstandard. Därefter följer mera utförliga rekommendationer och definitioner från oss på Readymade.

Besiktningsprotokollet finns också att ladda ned som utskriftsvänlig PDF (kundens exemplar).
Klicka här för att ladda hem besiktningsprotokoll. (obs. kräver lösenord)

Härefter följer en vägledning för fortsatt drift och underhåll av er lekplats.

Vid besiktning klassificerar vi fel och brister med följande bokstavsbeteckningar:

• A-fel
  Ett A-fel innebär en risk för allvarlig skada alternativt stor risk för mindre skada.
  Fel som normalt kräver omedelbar åtgärd.
• B-fel
  Ett B-fel innebär mindre risk för mindre skada alternativt stor risk för liten skada.
  Fel som normalt bör åtgärdas snarast.
• C-fel
  Ett C-fel innebär liten risk för mindre skada alternativt mindre risk för liten
  skada. Fel som normalt bör åtgärdas vid periodiskt underhåll eller hållas under
  uppsikt tills åtgärder vidtagits.
• IFF = Inga fel funna på redskap och fallunderlag.

Obs. lekredskap skall vara märkta med information om tillverkare, tillverkningsår, modellnummer och utgåva av för tiden vid installation gällande säkerhetstandard. Huruvida detta skall tillämpas retroaktivt vid besiktning framgår ej av säkerhetsstandard.

Obs. enligt säkerhetsstandard bör det finnas en skylt vid lekplatsen som anger följande information:
tel. vid nödsituation, tel. till underhållspersonal, lekplatsens namn, lekplatsens adress och ev. övrig relevant info.

Lagar och föreskrifter avseende lekplatser:

• PBL – plan- och bygglagen
• Produktsäkerhetslagen
• Ordningslagen
• Svensk Standard för säkerhet vid lekplatser (SS EN 1176-1177)

Plan- och bygglagen

Regler för utemiljön finns i plan- och bygglagen (1987:10), 3 kap. 15 – 18§§ PBL. Där anges krav på anordnande av friyta för lek- och utevistelse samt krav på att lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas. I Boverkets byggregler (BFS 1993:57 med ändringar t.o.m. BFS 2008:6), finns regler om skydd mot olyckor vid fasta lekredskap på tomter.

I föreskrift avsnitt 8:93 BBR tydliggörs: ”Fasta lekredskap ska anordnas så att risken för personskador begränsas. Underlaget till gungor, klätterställningar och dylika redskap ska vara stötdämpande och i övrigt så utformat att risken för personskador vid en olycka begränsas” Kommunens byggnadsnämnd är med stöd av plan- och bygglagen tillsynsmyndighet för säkerhet på lekplatser i kommunen, när det gäller utformning av nya lekplatser och underhåll av de befintliga.

Produktsäkerhetslagen

Produktsäkerhetslagen (2004:451), PSL kräver att varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare till konsumenter ska vara säkra. PSL gäller även för varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Exempel på detta är lekredskap på lekplatser. PSL:s krav gäller alla lekredskap som tillhandahålls på lekplatser oavsett tillverkningsår. Det får inte finnas brister som innebär risk för skada, utan alla redskap på lekplatserna ska uppfylla de krav på säkerhet som finns idag. Konsumentverket är tillsynsmyndighet över PSL och har till uppgift att utföra kontroller av att produkter och tjänster som tillhandahålls konsumenter uppfyller gällande säkerhetskrav.

Ordningslagen

Av 3 kap. 3 § ordningslagen framgår vidare att brister på byggnader etc. som medför en risk för skada på personer eller egendom på en offentlig plats skall avhjälpas utan oskäligt dröjsmål. Bestämmelsen gäller för offentlig plats. Bestämmelsen ställer krav på att byggnader och andra anläggningar som finns på eller som gränsar till offentliga platser skall hållas i sådant skick att det inte uppstår någon risk för att personer eller egendom skadas. Det kan gälla risk för nedfallande takpannor eller murbruk eller brister i fråga om anordningar som är anbringade på byggnader. Bestämmelsen omfattar även fristående anläggningar som plank, flaggstänger m.m. Har någon annan trätt i ägarens ställe, åvilar ansvaret i stället denne. Det kan gälla en arrendator, hyresgäst eller fastighetsförvaltare. Lekplatserna måste därför utformas, underhållas och tillses i enlighet med de krav som gäller för platserna, bl.a. de ovan angivna lagarna och föreskrifterna.

En underlåtelse från kommunen att följa bestämmelserna skulle annars kunna leda till skadeståndsskyldighet, om underlåtelsen också skulle ha ett bevisat orsakssamband med att någon person sedan har skadat sig på lekplatsen. Om någon skulle skada sig på en lekplats och anse att kommunen som fastighetsägare är skadeståndsskyldig även om kommunen har följt alla gällande lagar och föreskrifter skulle kommunen teoretiskt kunna bli skadeståndsskyldig om en domstol vid en fri bedömning skulle komma fram till att det ändå hade ålegat kommunen att agera på något särskilt ytterligare sätt för att skaderisker skulle undvikas. Härvid kan av praxis t.ex. generellt utläsas att påräkneliga olycksrisker måste hanteras av den som är ansvarig för en anläggning (jfr. t.ex. RH 1988:108 där en kommun blev skadeståndsskyldig för att inte ha haft tillräckliga säkerhetsanordningar för att förhindra fallolyckor från småbåtsbrygga). Många av sådana påräkneliga olycksrisker måste emellertid antas täckas av den hantering som påbjuds i lagar och föreskrifter. Det är därför svårt att generellt kunna ange vari andra sådana påräkneliga olycksrisker skulle kunna bestå. Skulle t.ex. en lekplats bli farlig under tid på grund av att något inträffar med den så föreligger ju en underhållsplikt enligt 3 kap. 17 § PBL och med det en risk för skadestånd vid underlåtelse av underhållsplikten.

Europastandard SS-EN1176 och SS-EN1177

Som ett hjälpmedel för att bedöma om lekredskap och stötdämpande underlag är säkra enligt kraven i PBL och PSL finns europeiska standarder SS-EN 1176 för lekredskap och SS-EN 1177 för stötdämpande underlag.

Europastandarderna började gälla från den 1 januari 1999 och reviderades 2008. Detta år tillkom också två nya delar med säkerhetskrav för inneslutna lekredskap och tredimensionella nätkonstruktioner.

Normerna är mycket omfattande och kräver en fördjupad kunskap för att säkerställa alla detaljer. De är indelade i sju delar och omfattar bl.a. allmänna säkerhetskrav och provningsmetoder, särskilda krav för gungor, rutschbanor, linbanor, karuseller, vippgungor och dessutom normer för besiktning, underhåll och drift. Standardens målsättning har varit att förebygga olyckor och man har gjort en noggrann utvärdering av kända risker, dvs. verkliga fall där barn har kommit till skada.

De viktigaste kraven från säkerhetssynpunkt kan delas in i följande huvudrubriker:

• Stötdämpande underlag under klätterställningar, gungor och andra klättringsbara redskap.
• Fallhöjder, störtskydd och skyddsräcken.
• Mått för öppningar.
• Utstickande eller utskjutande delar.
• Säkerhetsavstånd för hela redskapet och delar av redskapet.
• Krav på underhåll.

Kraven i standarderna är minimikrav på säkerhet och är framtagna utifrån underlag från verkliga olyckor och tillbud samt på barns fysiska mått och motoriska förmågor enligt antropometriska data. En standard är formellt frivillig att följa om det inte finns en hänvisning till standarden
i en lag eller föreskrift eller då den ingår som underlag vid upphandling. Väljer en näringsidkare att inte använda sig av standarderna måste han eller hon på annat sätt kunna visa för tillsynsmyndigheter att produkter som tillhandahålls är säkra.

Fastighetsägarens ansvar

Fastighetsägare som till exempel kommunen, bostadsbolag eller bostadsrättsföreningar, ansvarar för att lekplatsen är säker och för att dess egenskaper upprätthålls (PBL). Ansvaret för att utrustningen ska vara säker gäller oavsett tillverkningsår (PSL). I vissa fall kan en fastighetsägare föra över ansvaret för lekplatsens säkerhet på annan, som en exempelvis kooperativ förskola. Detta ska i så fall vara angivet i arrende- eller hyresavtalet.

Tillgänglighet

Konsumentverket är en av 14 utvalda statliga myndigheter som i sin instruktion har ett särskilt ansvar för handikappfrågor. Ansvaret innebär att funktionshinderfrågorna ska integreras i all verksamhet och att verket ska stödja, samordna och driva på andra aktörer för att bland annat öka tillgängligheten till miljöer och produkter. Det är fastighetsägaren som ansvarar för att lekplatser och lekredskap är både säkra och tillgängliga enligt gällande lagstiftning och regler. Konsumentverkets förra marknadskontroll av lekplatser visade på bristande kunskaper om säkerhetskrav på lekplatser och lekredskap hos fastighetsägare och planerare av lekplatser. Flera undersökningar som gjorts av bland annat Boverket, handikapprörelsen och forskare visar att kunskaper om tillgänglighetskraven också saknas eller är bristfälliga hos ovan nämnda aktörer. Dessutom är lagstiftningen inom detta område relativt ny och inte helt tydlig.

Krav och regler

I plan- och bygglagen (1987:10), PBL, finns generella krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. När det gäller utformning av lekplatser finns inte detaljerade krav förutom de bestämmelser i Enkelt avhjälpta hinder, HIN (BFS 2003:19 HIN) som omfattar befintliga lekplatser på allmänna platser.
Boverkets föreskrifter om enkelt avhjälpta hinder (BFS 2003:19 HIN) innehåller krav på att tillgängligheten på befintliga lekplatser ska förbättras så att de kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

I allmänt råd till 18 § HIN står: ”Brister som gör det svårt för barn med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att alls använda lekplatsen samt brister som gör det svårt för föräldrar med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att vistas på lekplatsen tillsammans med sina barn, bör åtgärdas.”

Allmänt om hur ni kan arbeta med kontroll och besiktning av er lekplats

Driftsansvarig fastställer lämpligt besiktningsschema samt dokumentation av den personal som ingår i organisationen för besiktning. All personal som utför besiktning skall ha den kompetens som erfordras. Personal skall vara informerad om sitt ansvar, t.ex. att
förhindra att allmänheten har tillträde till lekplatsen, när säkerheten inte kan garanteras. Dokumentation av utförda besiktningar skall ske
enligt den driftsplan som upprättats och vara tillgänglig för berörd personal. Driftsplan skall säkerställa att brister som upptäcks vid
besiktning, åtgärdas enligt de rutiner som gäller för besiktning och underhåll.

Rutinmässig visuell besiktning. Denna besiktning möjliggör upptäckandet av brister som uppkommit till följd av t.ex. vandalisering, slitage eller väderpåverkan. Besiktningen kan utföras av personal som ofta kommer i kontakt med lekplatsen, men som inte nödvändigtvis behöver ha fördjupade kunskaper gällande säkerheten i gällande standard, eftersom det här kan bli nödvändigt med daglig visuell besiktning.

Funktionsbesiktning
En besiktning som är mer omfattande, där kontroll av funktion och stabilitet ingår. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de delar som utsätts för slitage (rörliga delar). Besiktning utförs minst 4 gånger per år.

Årlig besiktning

En årlig besiktning skall planeras utifrån de omständigheter som gäller för respektive lekplats. Vid denna besiktning bedöms om lekplatsens säkerhet kan upprätthållas till nästa årliga besiktning. Vid en årlig besiktning skall alltid en helhetsbedömning göras på grundval av lekredskapens säkerhetsnivå, som kan ha påverkats av väder, utförda reparationer eller utbyte av komponenter. Brister som röta och korrosion beaktas särskilt vid besiktning av äldre lekredskap. Besiktning skall utföras av person med fackkunskap och med iakttagande av tillverkarens anvisningar.